En kvinna har tilldelats 60 000 kr eftersom hon upplevt sig diskriminerad. Orsak? Hon skulle gå en kockutbildning men hoppade av kursen efter det inledande informationsmötet:
Statsvetaren Brian Barry förklarade pedagogiskt problemet med att anse det diskriminerande att utforma jämlika regler som av personer med valda trosuppfattningar eller kulturella praktiker upplever som diskriminerande:
"We must insist on the crucial difference between a denial of equal opportunities to some group (for example, a law forbidding Sikhs to ride motorcycles) and a choice some people make out of that from a set of equal opportunities (for example, a choice not to ride a motorcycle) as a result or certain beliefs" (Culture & Equality s 45)
Distinktionen som måste göras är om kvinnans rätt att utöva sin religion är kringskuren. Svaret är nej. Hon måste ta ställning till de situationer där det finns regler och krav som gäller lika för alla och som kan krocka med den religiösa utövningen. Dessa regler är inte skapade för att inskränka religionsutövningen.
Väljer jag, oavsett bevekelsegrunder, att göra vissa saker som står i strid med regler som gäller lika för alla då får jag finna mig i att mitt val kan få konsekvenser. Så länge jag kan påverka om jag kan följa regeln är den ok. Väljer jag att följa en viss tolkning av en tro som kringskär mitt liv betänkligt då måste jag ta konsekvenserna av detta.
Kvinnan är förhindrad från att delta på utbildningen inte på grund av någon regel utan på grund av hennes religion som hon har valt att följa och på vilken det följer vissa konsekvenser för hennes liv. Det står henne fritt att inte följa sin religions påbud. Men man ska inte blanda ihop ett regeltvång som följer på alla som vill läsa en utbildning, arbeta med ett yrke etc - regler och lagar som ska vara lika för alla - och ett tvång som hon själv valt att ålägga sig själv. Annars riskerar vi att mystifiera religionen till något som bara "sker", likt ett medfött födelsemärke, men religion är något vi gör och väljer.
Den ordningen vi har nu och som DO omfamnar är att andra rättigheter, positiva som negativa, måste flytta på sig när den positiva rätten till religionsutövning dyker upp. Den övertrumfar exempelvis en arbetsgivares rätt att ha vissa regler (som givetvis ska vara likabehandlande). Religionen har upphöjts som mer skyddsvärd. Om detta är diskriminering då har vi devalverat betydelsen av diskriminering.
Inför kursen höll arbetsförmedlingen ett informationsmöte där de uppgav att alla elever skulle behöva provsmaka alla rätter som tillagades. Eftersom kvinnan av religiösa skäl inte äter fläskkött ansåg hon sig på grund av detta inte kunna gå kockutbildningen och valde att hoppa av.Av DN:s artikel framgår inte om man hade kunnat anpassa utbildningen för att passa hennes specialbehov. Men läser man arbetsförmedlingens pressmeddelande kan man läsa följande:
Enligt Arbetsförmedlingen är det inga problem att anpassa utbildningen så att elever inte behöva provsmaka fläskkött. I det aktuella fallet hade inte kvinnan hunnit börja utbildningen utan deltog vid ett informationsmöte där det upplystes om att man måste provsmaka maten. Kvinnan valde på grund av informationen att inte gå utbildningen.Det var alltså information att man som elev ska provsmaka maten som tillagas under kursen som utgjorde diskrimineringsgrunden. Och enligt arbetsförmedlingen hade man kunnat anpassa kursen. Om detta är diskriminering då är det dags att DO tar och funderar ett varv kring sitt uppdrag.
Statsvetaren Brian Barry förklarade pedagogiskt problemet med att anse det diskriminerande att utforma jämlika regler som av personer med valda trosuppfattningar eller kulturella praktiker upplever som diskriminerande:
"We must insist on the crucial difference between a denial of equal opportunities to some group (for example, a law forbidding Sikhs to ride motorcycles) and a choice some people make out of that from a set of equal opportunities (for example, a choice not to ride a motorcycle) as a result or certain beliefs" (Culture & Equality s 45)
Distinktionen som måste göras är om kvinnans rätt att utöva sin religion är kringskuren. Svaret är nej. Hon måste ta ställning till de situationer där det finns regler och krav som gäller lika för alla och som kan krocka med den religiösa utövningen. Dessa regler är inte skapade för att inskränka religionsutövningen.
Väljer jag, oavsett bevekelsegrunder, att göra vissa saker som står i strid med regler som gäller lika för alla då får jag finna mig i att mitt val kan få konsekvenser. Så länge jag kan påverka om jag kan följa regeln är den ok. Väljer jag att följa en viss tolkning av en tro som kringskär mitt liv betänkligt då måste jag ta konsekvenserna av detta.
Kvinnan är förhindrad från att delta på utbildningen inte på grund av någon regel utan på grund av hennes religion som hon har valt att följa och på vilken det följer vissa konsekvenser för hennes liv. Det står henne fritt att inte följa sin religions påbud. Men man ska inte blanda ihop ett regeltvång som följer på alla som vill läsa en utbildning, arbeta med ett yrke etc - regler och lagar som ska vara lika för alla - och ett tvång som hon själv valt att ålägga sig själv. Annars riskerar vi att mystifiera religionen till något som bara "sker", likt ett medfött födelsemärke, men religion är något vi gör och väljer.
Den ordningen vi har nu och som DO omfamnar är att andra rättigheter, positiva som negativa, måste flytta på sig när den positiva rätten till religionsutövning dyker upp. Den övertrumfar exempelvis en arbetsgivares rätt att ha vissa regler (som givetvis ska vara likabehandlande). Religionen har upphöjts som mer skyddsvärd. Om detta är diskriminering då har vi devalverat betydelsen av diskriminering.
Inlägg
Här finns en artikel i Newsmill angående vägarn att smaka på fläskkött.
SvaraRaderahttp://www.newsmill.se/artikel...
Detta artikel är patetiskt för att det är som om vägran att smaka på fläsk kött likställs som allergi och vegetarianen likställs också.
1. Allergi är inte något man väljer. Jag är själv pollenallergiker för att min mamma är har pollenallergi. Därmed vet jag av erfarenhet. Jag har inte valt yrken som till exempel florist eller blomsterförsäljare. Därmot har valt andra yrken. Ändå uppfattar mig inte som varken diskrimminerad inte heller kränkt av att inte kunna lukta på blommor. Är jag också diskimminerad för att jag kan inte lukta på blommor? Var går gränsen?
2. Enligt arbetsförmedlningen hade kvinnan varit på ett informationsmöte. Där fick hon precis som alla oavsett kostvanor får samma information är min övertygelse att maten smakas av. Här är det säkert inte en glutenallergiker inte heller en nötallergiker känner sig diskrimminerad. Detta är absurt att vara så pass lätt kränkt. Allstå väljer man ett yrke som inte innebär att smaka av fläskkött. Kvinnan blev alltså inte "tvingad" för att hon hade inte ens börjat på utbildningen!
3. Vegitarianen har valt att enbart äta grönsaker. Detta är ett medvetet vald kostvana. Är även övertygad att vegitarinen upplever sig inte eller snarare har aldrig hört talas om en vegitarian upplever sig diskrimminerad. De väljer helt enkelt inte yrket kock utan snarare väljer andra yrken. Lika väl i ett sekulärt land som sverige kan man se att religon och dess utövand samt dess regler är själv valda.Allstå denna artikel är patetisk!
Bra skrivet.
SvaraRaderaDiskrimineringsombudsmannen skriver på sin hemsida att "Enligt utbildningsanordnaren gick det inte att göra något undantag i hennes fall, trots att hon förklarade att hon var muslim och därför inte fick smaka på griskött" och att "Arbetsförmedlingen ska också se över kravet på att alla deltagare i utbildningen måste kunna smaka all mat, eftersom kravet enligt dem själva inte är invändningsfritt. Genom förlikningen är tvisten löst." Kvinnan var alltså tvungen att smaka på fläsk för att få delta i utbildningen.
SvaraRaderaDO:s definition av religionsutövning är dock intressant och troligtvis bredare än vad Europadomstolen skulle gå med på. Europadomstolen menar att endast kärnan i religionsutövningen omfattas av religionsfriheten. Dvs viss klädsel/inte vilja skaka hand/äta viss mat, borde inte anses vara en grundlagsskyddad religionsfrihet som ger upphov till diskrimineringsskydd. Men det är det få som pratar om.
Valfrihet! Det står henne fritt att inte följa sin religions påbud (även om det kanske är obekvämt)! Det står homosexuella fritt att avstå från sex och samlevnad med samkönade (även om det kanske är obekvämt)! Det står ensamstående fritt att leva barnlösa (även om det kanske är obekvämt)! LUF - slåss för ditt fria val att göra precis som KD och SD tycker att du ska!
SvaraRaderaDet blir svårt för utbildningsanordnare att veta hur mycket de är tvungna att anpassa sina utbildningar.
SvaraRaderaNär är undantag motiverat från ett obligatorium? Man måste på något sätt göra en bedömning av nödvändigheten av en kursfordran som inskränker religionsfriheten. Nu har tyvärr inte DO givit några riktlinjer för den här bedömningen, vilket försvårar för alla utbildningsanordnare. Jag antar att det lär bli fler fall som kanske klargör detta, men tills dess så råder ju en stor oklarhet om rättsläget. Finns stora processmöjligheter här känner jag, får kanske inrikta mig på diskriminerngsjuridik, finns kanske någon hacka att tjäna...
Som det ser ut nu torde en utbildningsanordnare när som helst kunna bli föremål för DO:s granskning, om de inte klart och tydligt vid alla informationstillfällen (och vid skriftlig information på nätet också, antar jag) klargör att undantag från obligatoriska moment är tillåtna i vissa fall. Om man missar denna upplysningsskyldighet så har man diskriminerat. Krångligt måste jag säga. ;) Hade varit bra med ett vägledande avgörande!