En förening jag verkligen beundrar är utrikespolitiska föreningen. Varje gång jag blivit inbjuden av dem har det varit professionellt, vågade teman och spännande. En gång i en panel i Göteborg om vapenhandel, en gång i Lund i debatt med SD:s Erik Almqvist.
Igår var jag gäst i Linköping i en serie föreläsningar med titeln "Ett enat folk", föreningen hade med öppet sinnelag och en intressant bredd av föreläsare djupdykt i frågor som rör multikulturalism, invandring, gemenskap etc.
Jag fick förmånen att tala om nationell identitet. Mest talade jag nog om hur det är att vara svensk idag och vad det innebär politiskt. De många sätt man identifierar sig eller inte med Sverige. Publiken hade oerhört intressanta reflektioner och jag upplevde att man verkligen fördomsfritt ville diskutera frågorna utan att på förhand döma ut eller anklaga för dolda intentioner. En diskussion i ordet absolut bästa bemärkelse.
Det fanns en fördomsfri och öppen inställning som ingav mig hopp om att samhällsdebatten i övrigt skulle kunna förbättras när det kommer till de här frågorna. Vad jag tyckte var intressant var att det fanns tillfälle att prata om de olika sätt vi identifierar oss i Sverige.
Passande nog har jag dessutom fått hem Aleksander Motturis bok "Etnotism", förutom att den är inbunden på ett helvetiskt sätt som gör att man måste sprätta sidorna (oldschool!) verkar den intressant.
Igår var jag gäst i Linköping i en serie föreläsningar med titeln "Ett enat folk", föreningen hade med öppet sinnelag och en intressant bredd av föreläsare djupdykt i frågor som rör multikulturalism, invandring, gemenskap etc.
Jag fick förmånen att tala om nationell identitet. Mest talade jag nog om hur det är att vara svensk idag och vad det innebär politiskt. De många sätt man identifierar sig eller inte med Sverige. Publiken hade oerhört intressanta reflektioner och jag upplevde att man verkligen fördomsfritt ville diskutera frågorna utan att på förhand döma ut eller anklaga för dolda intentioner. En diskussion i ordet absolut bästa bemärkelse.
Det fanns en fördomsfri och öppen inställning som ingav mig hopp om att samhällsdebatten i övrigt skulle kunna förbättras när det kommer till de här frågorna. Vad jag tyckte var intressant var att det fanns tillfälle att prata om de olika sätt vi identifierar oss i Sverige.
Passande nog har jag dessutom fått hem Aleksander Motturis bok "Etnotism", förutom att den är inbunden på ett helvetiskt sätt som gör att man måste sprätta sidorna (oldschool!) verkar den intressant.
Inlägg
Appropå boken Etnotism.Den kommer ju ut en enorm mängd böcker årligen i Sverige men nästan ingen om "invandrarna".Det kommer ut mera boktitlar om Sverigedemokraterna än om människor med utlänsk bakgrund i Sverige.
SvaraRaderaSer fram mot din läsning av Motturi. Han intervjuas i senaste Arena och framför där en hel del relevanta poänger om det problematiska med essentialistiska föreställningar om kultur som någonting statiskt och oföränderligt. Men samtidigt kan man inte låta bli irriteras över en del "vänsterreflexer" i hans resonemang.
SvaraRaderaBland annat påstår Motturi att det är "det liberala etablissemanget" som trånar efter mångkultur. Men kritiken mot "mångkulturalism" som normativt politiskt projekt kommer ju främst från liberala debattörer...
Vidare benämner han diskussionen om hederskultur och könstypmning som "hegemonisk" och sjunker därmed liksom ned till ren Masoud Kamali-nivå....
Janne:
SvaraRaderaDu sammanfattar faktiskt Etnotism på ett bra sätt. Det finns ett gäng bra poänger kring hur skillnadstänkande (mångfaldsår, exotism, multikulturalism) fungerar för att förstärka de skillnader som man kanske egentligen söker överbrygga.
Jag har inte läst intervjun men ska göra det. Men det är märkligt att tala enbart om ett liberalt etablissemang som gör det, idag är det ju främst liberaler och konservativa som kritiserar multikulturalismen. Samtidigt har ju Kenan Malik visat att det i stor utsträckning var vänsterrörelsen som ersatte klass med etnicitet.