Har inte haft tid att lugnt sätta mig och blogga på en vecka. Deltog förra onsdagen i Engelsbergsseminariet anordnat av Axel and Margaret Ax:son Johnsons stiftelse och Axess. Seminariet kommer i delar att sändas på Axess-TV och flera av talen från dagen kommer att publiceras framöver, troligtvis även mitt anförande.
Om seminariet skrev, såväl direkt som indirekt, Nima Dervish, Alice Teodorescu, Hanne Kjöller, Per Gudmundsson, Johan Lundberg, Dick Erixon.
Det har under den senaste veckan publicerats en rad uppseendeväckande men också tankeväckande artiklar, främst från liberalt och konservativt håll. Vi börjar med Tino Sanandaji, forskare vid Chicagos universitet. I en artikel på Svensk tidskrift går han till storms mot Simon Hedlin Larssons artikel om fri rörlighet från ett liberalt perspektiv:
Intressant läsning är även en artikel i GP av Jasenko Selimovic, integrationsministerns statssekreterare:
Missa inte heller Thomas Gürs artikel om invandring och företagsklimat eller Nima Sanandajis viktiga påpekande att barnfattigdom främst är en fråga om socialbidragstagande bland invandrare.
Många liberaler och konservativa håller på att omdefiniera sin syn på integrationens funktion och mål, välfärdsstatens roll, gemenskapen som fråga (nationell, medborgerlig eller etnisk?) och en problemformulering bortom det enögda fokuset på diskriminering.
Det är vanskligt att tala om EN linje. Det är frågan om en just nu väldigt levande borgerlig debatt om multikulturalismen och invandringen. En debatt som framförallt lyckats undvika såväl vänsterns som nationalisternas trötta problemformuleringar och lösningar.
Om seminariet skrev, såväl direkt som indirekt, Nima Dervish, Alice Teodorescu, Hanne Kjöller, Per Gudmundsson, Johan Lundberg, Dick Erixon.
Det har under den senaste veckan publicerats en rad uppseendeväckande men också tankeväckande artiklar, främst från liberalt och konservativt håll. Vi börjar med Tino Sanandaji, forskare vid Chicagos universitet. I en artikel på Svensk tidskrift går han till storms mot Simon Hedlin Larssons artikel om fri rörlighet från ett liberalt perspektiv:
Det finns idag tillräckligt med forskning för att dra säkra slutsatser om invandringens påverkan på svensk ekonomi, och slutsatsen är inte glädjande. Invandringen från utanför Europa har fått påtagligt negativa effekter för samhällsekonomin. Liberaler bör därför inte, av rent principiella skäl, känna sig tvingade att försvara fri rörlighet över gränserna.Det ska bli mycket spännande att se om replik inkommer. Jag har invändningar av både en pragmatisk sort (nyttofrågan) men även den principiella (som jag tycker han avhandlar för kort). Men samtidigt är artikeln förtjänstfull eftersom den visar hur kasst integrationen fungerar i samband med välfärdsstaten, en fråga jag tog upp i mitt anförande på Engelsbergsseminariet. Tino går mer detaljerat in på frågan på sin blogg som man kan läsa här.
Intressant läsning är även en artikel i GP av Jasenko Selimovic, integrationsministerns statssekreterare:
Om Sverigedemokraternas väljare ropar efter en svenskhet baserad på etnicitet eller kultur, är det inte lämpligt att svara med att det inte finns någon svenskhet. Det lämpliga svaret är att försöka definiera denna svenskhet på ett mer inkluderande sätt. Så att invandrare, människor med andra kulturer och religioner också ryms i den. Denna förändring skulle vara välkommen. Den skulle ge invandrare en känsla av en tillhörighet som de ofta saknar, det skulle erbjuda en möjlighet att sluta vandra, och det skulle undergräva Sverigedemokraternas krav på etnicitetskriteriet.Intressant läsning är det eftersom stycket ovan var som hämtat från Ardalan Shekarabis (S) anförande på Engelsbergsseminariet. Ett anförande som Johan Ingerö av en god anledning prisade, det visade nämligen att det inom S finns tydliga röster för samhällsgemenskap. En röst som inte präglas av beröringsångest och oro över att det skapas ett "vi och dom", en uttjatad klassiker från vänsterhåll.
Missa inte heller Thomas Gürs artikel om invandring och företagsklimat eller Nima Sanandajis viktiga påpekande att barnfattigdom främst är en fråga om socialbidragstagande bland invandrare.
Många liberaler och konservativa håller på att omdefiniera sin syn på integrationens funktion och mål, välfärdsstatens roll, gemenskapen som fråga (nationell, medborgerlig eller etnisk?) och en problemformulering bortom det enögda fokuset på diskriminering.
Det är vanskligt att tala om EN linje. Det är frågan om en just nu väldigt levande borgerlig debatt om multikulturalismen och invandringen. En debatt som framförallt lyckats undvika såväl vänsterns som nationalisternas trötta problemformuleringar och lösningar.
Inlägg
Integrationspolitiken spelar tyvärr väldigt liten roll vad gäller invandrarnas möjligheter att lyckas i samhället. Det finns visserligen undersökningar som visar att ju längre invandraren behåller sin ursprungliga identitet och ju högre trösklar som finns på arbetsmarknaden desto sämre kommer det att gå i förhållande till ursprungsbefolkningen. Fast detta har ändå underordnad betydelse. Nä, det är invandringspolitiken som är den viktiga faktorn. Invandrarens bakgrund och kompetens är helt avgörande. De länder som lyckats bäst med integration är också de som har den mest genomtänkta invandringspolitiken, se exempelvis de anglosaxiska länderna. Det är också därför alla utvecklade länder i världen går i denna riktning (utom Sverige). I första hand satsas på arbetskraftsinvandrare enligt högt ställda krav. Anhöriginvandring är villkorat med krav om försörjning m.m. Gruppen asylsökande hålls på en mycket låg nivå. På det sättet kan denna svaga grupp rida på de starkare invandrarnas popularitet och framgång. Genom att nästan alla fått söka till landet på egna meriter är det en garanti för att de kommer att passa in i samhället. Detta är den enda vägen och det är bara en tidsfråga innan även Sverige anammar samma politik. Vi kan diskutera multikulti och integrationsinsatser till leda, det kommer inte att betyda något för helhetsbilden.
SvaraRaderaLand efter land omprövar sin invandringspolitik och det är bara en tidsfråga tills Sverige, förmodligen sist i raden, tvingas göra detsamma. Det är inte samnhällsekonomiskt försvarbart att fortsätta med den politik vi för nu vad gäller invandring.
SvaraRaderaTack för din öppenhet Adam!
SvaraRaderaPrincipiella diskussionen fortsätter här, där jag ger min klassisk liberala syn utifrån en Anglosaxisk tradition, och Niclas och andra mer liberteriansk syn.
SvaraRaderahttp://nonicoclolasos.wordpress.com/2011/04/16/tino-om-invandring/
Fantastisk diskussion även om många inlägg (som väntat) gör en förtvivlad. Nu önskar jag bara att FP insuper Titos argument och omsätter det i praktisk politik :-)
SvaraRaderaTino menar jag förstås...
SvaraRaderaVilket parti bedriver den bästa flykting- och invandringspolitiken?
SvaraRaderahttp://www.yougov.se/wp-content/uploads/2011/04/YouGovOpinion-V%C3%A4ljaropinion-April-2011.pdf
Folkpartiet får 1%, är det ett bra resultat?
Om man skall referera SD:s invandringspolitik så bör man åtminstone läsa deras egen definition på "svenskhet" och inte fabricera en egen version som skall passa ens egna politiska motiv, som Jasenko Selimovic uppenbarligen gör i den text som refereras i inlägget.
SvaraRaderaNotera då särskilt avsnittet angående "gemensam nationell identitet" och att "Partiet tar avstånd från mångkulturalism, rasism och läror där det etniska ursprunget räknas som det enda eller avgörande kriteriet för nationstillhörighet".
Hur Jasenko Selimovic kan få detta till att "Sverigedemokraternas väljare ropar efter en svenskhet baserad på etnicitet eller kultur" är enbart ohederlig och mycket oseriöst! Jag hade skrivit löjeväckande om inte den allmänna hetsen mot SD:s väljare och inte minst mot dess politiker vore så stor med ren och skär mobbning från riksdagspolitiker och media. Vi har ju faktiskt partiledare som tävlar i "vi vill inte ta i dem med tång" och annat trams vilket är en stor skam i ett land som påstås stå upp för demokratiska värden.
Om man verkligen vill främja landets utveckling och vad som är bäst för dess befolkning - istället för att bara främja sin egen politiska karriär, beter man sig inte så. Inte om man vill anses som seriös och vuxen. Vi har alldeles för mycket destruktiv pajkastningspolitik i Sverige.
SD:s Invandringspolitiskt program (från deras hemsida), Antaget vid riksårsmötet den 19 maj 2007:
Sverigedemokraterna betraktar nationalitetspolitik, biståndspolitik, flyktingpolitik och invandringspolitik som en helhet. Inom detta område finner vi att en alltför stor invandring på ett allvarligt sätt har kommit att hota den svenska nationella identiteten och sammanhållningen i landet. Dessutom har den omfattande invandringen fört med sig sociala problem i form av utanförskap, gruppmotsättningar och kriminalitet, samt stora ekonomiska kostnader, som ofrånkomligen haft en negativ inverkan på svensk ekonomi och som därmed satt det generella välfärdssystemet på svåra prov.
Det primära målet med Sverigedemokraternas politik är att återupprätta en gemensam nationell identitet och därmed också en stark inre solidaritet i det svenska samhället. Partiet tar avstånd från mångkulturalism, rasism och läror där det etniska ursprunget räknas som det enda eller avgörande kriteriet för nationstillhörighet. Det Sverigedemokratiska alternativet till dessa idéer utgörs av en kombination av flera väsentliga delar:
En restriktiv invandringspolitik
En utökad flyktinghjälp i krisområdenas närhet
Ett stärkande av den svenska kulturen
En öppen svenskhet med krav på invandrares anpassning och assimilering till det svenska samhället
Ökat stöd till de invandrare som frivilligt önskar återvända till sina hemländer
Med mångkultur avser Sverigedemokraterna ett samhällssystem där främmande kulturer jämställs med, eller värderas högre än, ursprungskulturen och där staten på olika sätt uppmuntrar invandrare att behålla, eller förstärka, sina ursprungliga identiteter.
Svensk är den som har en helt övervägande svensk identitet, och som av sig själv och av andra svenskar uppfattas som svensk. Partiet gör dock en tydlig åtskillnad på nationstillhörighet och medborgarskap och menar att alla svenska medborgare skall ha samma rättigheter och skyldigheter.