Socialdemokraternas kriskommissionsgrupp släpper sin rapport med idéer för framtidens socialdemokrati. Borgerliga ledarsidor är skadeglada, Ohly är genuint glad. Finns glädjeämnen för alla i denna rapport!
Den viktiga frågan är emellertid om den innebär en nytändning för socialdemokraterna?
Det är så att det finns en överhängande risk (eller chans, beroende på perspektiv) att socialdemokraterna åter kommer till makten i Sverige, därför är det inte ointressant att oavsett partisympatier ta en titt på rapporten.
Huvuddraget får ändå sägas vara att man inte omprövar den socialdemokratiska grundsatsen att politiken inte ska stiga åt sidan utan vara den drivande kraften i samhället. Det är en anpassning (bland annat) till nyliberala och borgerliga idéer som man menar är roten till socialdemokraternas problem. Därför är det som behövs mer ursprunglig socialdemokrati.
Lösningarna behöver inte rekapituleras i detalj här. Kortfattat så handlar det om att stärka, förbättra, och utöka det politiska inflytandet över alla delar av samhället. Sällan talas om de underliggande anledningarna till problem som bostadsbrist och arbetslöshet, istället nöjer man sig på punkt efter punkt med slutsatsen att staten inte gjort tillräckligt. Det är som om samhället i övrigt är en samling passiva åskådare som på sin höjd kan vara mer eller mindre receptiv för offentlig hjälp.
Företagande då? Nämns vid ett par tillfällen, men då i regel i samband med globaliseringens faror. Tillväxt nämns vid ett flertal gånger, ofta i positiv bemärkelse men aldrig i samband med företagande, varken i liten eller stor skala. Tillväxten ska äga rum, förhoppningsvis även i framtiden men hur man ska nå dit är en fråga som lämnas obesvarad.
Jag är osäker på om den här rapporten är så avgörande för socialdemokratin som många verkar tro att den är. Möjligt är att den sätter tonen för den framtida partiledare man kommer välja.
Vissa kanske vill dra parallellen till världens längsta självmordsbrev. Det elaka smeknamnet gavs Labours valmanifest från 1983. Ett manifest där man bland annat föreslog en rad förstatliganden av privata företag samt unilateral nedrustning.
Det var i ljuset av Tories enorma framgångar med Thatcher som Labour ställdes inför ett vägval. Vänstervalet visade sig vara en katastrof som först kunde räddas av Tony Blair och hans totala omsvängning av partiet. Det är alltså nu intressant att se att såväl S i Sverige som L i Storbrittanien med valet av Ed Milliband väljer en mer vänsterorienterad inriktning.
Jag vill inte dra alltför många paralleller till det längsta självmordsbrevet, snarare är den socialdemokratiska rapporten ett kraftfullt ställningstagande för socialdemokratisk ideologi utan någon ordentlig radikalisering. Man förkastar helt borgerliga problemformuleringar och väljer att återupptäcka sig själva. Det om något bör tas som intäkt för att socialdemokraterna inte är nere för räkning.
På samma tema: Ulf Bjereld, SVD, SVD2, Dn, Ab
Den viktiga frågan är emellertid om den innebär en nytändning för socialdemokraterna?
Det är så att det finns en överhängande risk (eller chans, beroende på perspektiv) att socialdemokraterna åter kommer till makten i Sverige, därför är det inte ointressant att oavsett partisympatier ta en titt på rapporten.
Huvuddraget får ändå sägas vara att man inte omprövar den socialdemokratiska grundsatsen att politiken inte ska stiga åt sidan utan vara den drivande kraften i samhället. Det är en anpassning (bland annat) till nyliberala och borgerliga idéer som man menar är roten till socialdemokraternas problem. Därför är det som behövs mer ursprunglig socialdemokrati.
Lösningarna behöver inte rekapituleras i detalj här. Kortfattat så handlar det om att stärka, förbättra, och utöka det politiska inflytandet över alla delar av samhället. Sällan talas om de underliggande anledningarna till problem som bostadsbrist och arbetslöshet, istället nöjer man sig på punkt efter punkt med slutsatsen att staten inte gjort tillräckligt. Det är som om samhället i övrigt är en samling passiva åskådare som på sin höjd kan vara mer eller mindre receptiv för offentlig hjälp.
Företagande då? Nämns vid ett par tillfällen, men då i regel i samband med globaliseringens faror. Tillväxt nämns vid ett flertal gånger, ofta i positiv bemärkelse men aldrig i samband med företagande, varken i liten eller stor skala. Tillväxten ska äga rum, förhoppningsvis även i framtiden men hur man ska nå dit är en fråga som lämnas obesvarad.
Jag är osäker på om den här rapporten är så avgörande för socialdemokratin som många verkar tro att den är. Möjligt är att den sätter tonen för den framtida partiledare man kommer välja.
Vissa kanske vill dra parallellen till världens längsta självmordsbrev. Det elaka smeknamnet gavs Labours valmanifest från 1983. Ett manifest där man bland annat föreslog en rad förstatliganden av privata företag samt unilateral nedrustning.
Det var i ljuset av Tories enorma framgångar med Thatcher som Labour ställdes inför ett vägval. Vänstervalet visade sig vara en katastrof som först kunde räddas av Tony Blair och hans totala omsvängning av partiet. Det är alltså nu intressant att se att såväl S i Sverige som L i Storbrittanien med valet av Ed Milliband väljer en mer vänsterorienterad inriktning.
Jag vill inte dra alltför många paralleller till det längsta självmordsbrevet, snarare är den socialdemokratiska rapporten ett kraftfullt ställningstagande för socialdemokratisk ideologi utan någon ordentlig radikalisering. Man förkastar helt borgerliga problemformuleringar och väljer att återupptäcka sig själva. Det om något bör tas som intäkt för att socialdemokraterna inte är nere för räkning.
På samma tema: Ulf Bjereld, SVD, SVD2, Dn, Ab
Inlägg
Hej, det här var en ovanligt hederlig beskrivning. Tack för det. Men några påpekanden: du vet säkert att den socialdemokratiska ideologin inte i sig förespråkar att staten ska fixa allt. Däremot tror vi på att öka demokratins omkrets - att mer än idag borde bestämmas av människor gemensamt. Det är naturligtvis väldigt långt ifrån att betyda att staten borde bestämma mer.
SvaraRaderaJag förstår att en politisk motståndare gärna beskriver den socialdemokratiska samhällssynen som att "Det är som om samhället i övrigt är en samling passiva åskådare som på sin höjd kan vara mer eller mindre receptiv för offentlig hjälp", men ärligt talat, särskilt intellektuellt hederligt är det inte (till skillnad från mycket annat i ditt inlägg). Tror du kan bättre än så. Det är ju precis tvärtom - en socialdemokratisk syn går ut på att fler människor borde vara aktiva och ha inflytande över både sitt eget liv och omvärlden i allmänhet. Det som skiljer oss från högern är att vi tror på maktstrukturer som förhindrar vissa från att fullt ut förverkliga denna potential. Vi vill skapa ett samhälle där de strukturerna får så lite påverkan på människors fria vilja som möjligt.
Sen tror jag att du har läst lite slarvigt, eftersom kommissionen nämner företag i samband med tillväxt ett flertal gånger, både i avsnittet för politisk analys och i den inledande huvudrapporten. Vidare skriver kommissionen ungefär att politiken kan inte skapa tillväxt, men goda förutsättningar för tillväxt.
Hur som helst, din avslutning är en av de bästa sammanfattningar av Kriskommissionens rapporter jag läst. Uppskattar det.
@Marika
SvaraRaderaTack för kommentaren!
"Men några påpekanden: du vet säkert att den socialdemokratiska ideologin inte i sig förespråkar att staten ska fixa allt. Däremot tror vi på att öka demokratins omkrets - att mer än idag borde bestämmas av människor gemensamt. Det är naturligtvis väldigt långt ifrån att betyda att staten borde bestämma mer."
Jag förstår att min ton kan uppfattas som raljant. Men något annat tonfall kan jag tyvärr inte ha när jag skriver om den troligtvis mest betydande skillnaden mellan socialdemokratin och liberalismen. Nu är det givetvis inte så att du eller någon annan socialdemokrat ser individer som hjälplösa och passiva, tvärtom, människans befrielse är ett kärnvärde inom socialdemokratin.
Men när jag läser rapporten så får jag känslan att det i praktiken blir ett förhållande där det är politiken som ska ta det huvudsakliga ansvaret. Att samhällets i stort sett alla problem och utmaningar är utmaningar för staten och det offentliga. Trots att målet är att befria människor från strukturer av olika slag blir metoden för att nå detta mål en tvingande struktur i sig.
Kort uttryckt: jag delar många av dina mål men inte dina metoder. Att överlåta allt åt förment demokratiska institutioner är inte i mina ögon ett sätt att alltid befria människor. Alla ser inte politiken som den enda meningsbärande processen i samhället, därför vill jag se en maktdelning och är inte intresserad av att staten ska sköta allt, inklusive skapandet av problemformuleringar. Det är tyvärr det jag ser i rapporten: politiken och staten är allt, förvisso i människans tjänst men alltid som huvudsakliga motor i samhällsutvecklingen.
Vad gäller företagandet så kanske jag läst rapporten slarvigt, tyvärr så ser jag få konkreta förslag på hur företagandet ska stimuleras att växa och expandera i Sverige. Men jag tar en till omgång med rapporten så får jag se om jag hittar något.