När Jörg Haider för en massa år sedan fick stora valframgångar i Österrike lät inte reaktionerna vänta. Flera EU-länder reagerade skarpt och man fick på allvar se att unionen har en form av informell disciplinering av medlemmar. Bra så länge det är demokrati, öppenhet och frihet man värnar.
Den senaste tiden har man kunnat läsa (se ex här och här) att man i Ungern genomfört en rad lagar som kraftigt begränsar yttrandefriheten. Rasmus Fleischer har i en serie blogginlägg (här, här, och här) uppmärksammat förändringen av Ungern som pågått ett bra tag. Det är oroväckande att ett så stabilt land i Europas mitten är på väg att kraftigt försämra sitt demokratiska system.
Mönstret är likartat i flera länder: socialistpartierna har efter att ha reformerats under 90-talet och tidigt 00-talet till socialdemokratier fallit eller försvagats kraftigt. Korruptionsskandaler och avslöjanden om partitoppars förflutna i kommunistregimerna sänker helt partierna. Misstron mot politiker är såpass stor att det inte finns någon tolerans för politiker med ett nedsolkat förflutet. Nya partier skapas titt som tätt men de som främst växer till sig är populistiska nationalistpartier. Det finns få mittenpartier samt gröna eller liberaler som organiserar sig i framgångsrika partier.
Ungerska regeringspartiet Fidesz hade sin början som ett liberalt parti. Marknadsliberalt och relativt socialliberalt i en rad frågor. Samma är det med Platforma Obywatelska, det polska liberalkonservativa regeringspartiet. För att bli regeringsdugliga släpper de många liberala positioner och försöker istället bli statsbärande allmänpartier med en lätt nationalistisk touch. I samband med denna utveckling lämnar oftast många tongivande liberaler, främst journalister, och akademiker partierna. Dessa brukar i regel skapa nya partier (exempelvis PD i Polen) . De slipade taktikerna stannar i de reformerade konservativa nationalistpartierna och ideologerna lämnar partierna.
Konsekvensen i både Polen och Ungern har varit likartad. Det finns knappt någon vänsteropposition att tala om i endera land. Mittenpartierna har smält bort eller gått åt höger. Liberalerna har helt försvunnit eller uppgått i vänsterallianser. Så är fallet med polska Partia Demokratyczna samt ungerska SZDSZ (som nyligen tappade representation i parlamentet). Det liberala avantgardet samlar sällan några röster utanför storstäderna.
Idag är Ungern de facto är en enpartistat. I Polen har det gått betydligt bättre. Där kämpar två högerpartier om regeringsmakten där det som nu sitter i regeringsställning (Medborgarplattformen) är betydligt mer sympatiskt än oppositionspartiet Lag och rättvisa, ett katolskt populistparti. PO visar inga tendenser till nationalistisk ickedemokratisk lagstiftning. Men det är ändå på lång sikt oroväckande att det inte finns någon stark opposition. I Ungern finns få tecken på att en levande opposition ska kunna skapas.
Tyvärr tror jag inte att man kan hysa någon tilltro till att man i EU har tillräckligt mycket intresse och möjlighet att påverka. Kommissionen har tagit en försiktigt skeptisk inställning till medialagarna. Det krävs att man i ministerrådet på allvar lyfter fråga. Likaså kan jag instämma i att den konservativa gruppen, där både moderaterna och kristdemokraterna är representerade, på allvar behöver påverka sina partikamrater.
På samma tema: DN, DN2, Leffe45
Den senaste tiden har man kunnat läsa (se ex här och här) att man i Ungern genomfört en rad lagar som kraftigt begränsar yttrandefriheten. Rasmus Fleischer har i en serie blogginlägg (här, här, och här) uppmärksammat förändringen av Ungern som pågått ett bra tag. Det är oroväckande att ett så stabilt land i Europas mitten är på väg att kraftigt försämra sitt demokratiska system.
Mönstret är likartat i flera länder: socialistpartierna har efter att ha reformerats under 90-talet och tidigt 00-talet till socialdemokratier fallit eller försvagats kraftigt. Korruptionsskandaler och avslöjanden om partitoppars förflutna i kommunistregimerna sänker helt partierna. Misstron mot politiker är såpass stor att det inte finns någon tolerans för politiker med ett nedsolkat förflutet. Nya partier skapas titt som tätt men de som främst växer till sig är populistiska nationalistpartier. Det finns få mittenpartier samt gröna eller liberaler som organiserar sig i framgångsrika partier.
Ungerska regeringspartiet Fidesz hade sin början som ett liberalt parti. Marknadsliberalt och relativt socialliberalt i en rad frågor. Samma är det med Platforma Obywatelska, det polska liberalkonservativa regeringspartiet. För att bli regeringsdugliga släpper de många liberala positioner och försöker istället bli statsbärande allmänpartier med en lätt nationalistisk touch. I samband med denna utveckling lämnar oftast många tongivande liberaler, främst journalister, och akademiker partierna. Dessa brukar i regel skapa nya partier (exempelvis PD i Polen) . De slipade taktikerna stannar i de reformerade konservativa nationalistpartierna och ideologerna lämnar partierna.
Konsekvensen i både Polen och Ungern har varit likartad. Det finns knappt någon vänsteropposition att tala om i endera land. Mittenpartierna har smält bort eller gått åt höger. Liberalerna har helt försvunnit eller uppgått i vänsterallianser. Så är fallet med polska Partia Demokratyczna samt ungerska SZDSZ (som nyligen tappade representation i parlamentet). Det liberala avantgardet samlar sällan några röster utanför storstäderna.
Idag är Ungern de facto är en enpartistat. I Polen har det gått betydligt bättre. Där kämpar två högerpartier om regeringsmakten där det som nu sitter i regeringsställning (Medborgarplattformen) är betydligt mer sympatiskt än oppositionspartiet Lag och rättvisa, ett katolskt populistparti. PO visar inga tendenser till nationalistisk ickedemokratisk lagstiftning. Men det är ändå på lång sikt oroväckande att det inte finns någon stark opposition. I Ungern finns få tecken på att en levande opposition ska kunna skapas.
Tyvärr tror jag inte att man kan hysa någon tilltro till att man i EU har tillräckligt mycket intresse och möjlighet att påverka. Kommissionen har tagit en försiktigt skeptisk inställning till medialagarna. Det krävs att man i ministerrådet på allvar lyfter fråga. Likaså kan jag instämma i att den konservativa gruppen, där både moderaterna och kristdemokraterna är representerade, på allvar behöver påverka sina partikamrater.
På samma tema: DN, DN2, Leffe45
Inlägg
Man kan hålla med om att utvecklingen i Ungern är trist, men faktum är att Fidesz ställning bygger på resultatet i ett fritt val. Folk ville helt enkelt ha bort socialisterna, som inte gjorde mycket annat än att "privatisera" ofentliga medel till sig själva. För övrigt har Fidesz tidigare regerat i Ungern och den perioden var varken speciellt bra eller speciellt dålig. Fidesz politik kan väl bäst sammanfattas som "tillbaka till det lyckliga 1911" - något som de förstås inte kommer att lyckas med.
SvaraRadera@Rurik
SvaraRaderaEn viktig poäng! Även valen i Venezuela har varit tämligen fria, resultaten beklämmande. Det är självklart så att man vill ha stabilitet och politiker som gör vad de lovar. En oönskad sidokonsekvens kan tyvärr då bli att demokratin stryker med. I både Ungern och Polen vill man inget ha att göra med socialister, det förstår jag verkligen - tyvärr har alternativet inte varit så bra som man kunde hoppats.
Jag besökte Ungern strax före nyår (jag har f.ö. gjort det ett otal gånger, eftersom min hustru är ungerskspråkig)och råkade läsa en ganska provokativ krönika i tyskspråkiga Budapester Zeitung. Enligt krönikan, som i övrigt ingalunda verkade pro-Fidesz,konstaterade skribenten att det uppstått ett fenomen i utländska medier att övertrumfa varandra med grova beskrivningar av den ungerske premiärministern Viktor Orbán ("Jämförelser med Berlusconi är passé, nu gäller Putin och snart kommer jämförelserna med 30-talets totalitära ledare").
SvaraRaderaI övrigt tror jag att stödet för Fidesz i en viss utsträckning bygger på att ungrarna drabbats av ett slags mindervärdeskomplex efter ett fiaskoartat 1900-tal (de var ju en stormakt dessförinnan). Fidesz politik handlar i mångt och mycket om en vilja att återställa den mentalitet som rådde förr - de vågar dock inte tala om att återställa stormakten Ungern - och de inbillar sig att detta kan ske genom ett slags plakatpolitik. Till exempel måste man på offentliga byggnader sätta upp ett slags deklaration om nationen (minst 50 x 70 cm). Den planerade grundlagsändringen kommer sannolikt också att innehålla meningslösa fraser som t.ex. att det är bra att leva i en familj.
Kontentan av allt detta är att Fidesz knappast är direkt farligt, utan snarare patetiskt.
Men man ska hålla i minnet att Fidesz faktiskt förde en kampanj åt två håll. Å ena sidan mot huvudmotståndrana socialisterna, men också mot det rent fascistiska partiet Jobbik. Faktum är att Fidesz förtjänar åtminstone en gnutta respekt för att de med besked smällde igen dörren högerut.
Självklart stör det dig, som jude, något väldigt att Polen och Ungern rakryggat står upp som kristna länder och inte utan vidare inordnar sig under EU och den Nya Världsordningen.
SvaraRaderaEU skulle väntat 1-2 generationer med att inlemma de forna öststaterna i EU-gemenskapen.
SvaraRaderaStora ekonomiska och sociala spänningar försvinner inte över en natt bara för att länderna är medlemmar i EU.
På grund av detta så kommer det att komma upp ytterligare händelser som denna i de forna östtaterna.
Det är de unga som är framtiden i dessa länder. Ge dem hopp och möjligheter till en framtid så kommer vi att undvika ytterligare krig i Europa.
I annat fall så är risken mycket stor att historien kommer att upprepa sig.