Väldigt många har nu skrivit om möjligheterna med att C och FP ska gå ihop, en intressant fråga som engagerar många. Alla är inte positiva men det finns ett stort intresse. I stort sett varenda större ledarsida har berört frågan. Många påminner givetvis om att det inte är en ny fråga, mycket har inte heller tillkommit i debatten.
I VLT drar man lite om historien bakom tidigare försök till samgående, alla har stupat av olika anledningar. Partitraditioner verkar vara den bidragande orsaken. Frågan är om de är lika starka idag, i synnerhet bland ungdomsförbundens medlemmar. Norrtäljetidningen ser ingen poäng med samgåendet.
Mer om samma tema: Filip Wästberg, Trelleborgs Allehanda, Dalarnas Tidning, Sydsvenskan, Mikael Sundling, Norpan, Södermanlands Nyheter,
Mest ingående, och hittills också flest nya perspektiv bidrar Ola Nordebo, Västerbottenskuriren med (läs hela!):
I VLT drar man lite om historien bakom tidigare försök till samgående, alla har stupat av olika anledningar. Partitraditioner verkar vara den bidragande orsaken. Frågan är om de är lika starka idag, i synnerhet bland ungdomsförbundens medlemmar. Norrtäljetidningen ser ingen poäng med samgåendet.
Mer om samma tema: Filip Wästberg, Trelleborgs Allehanda, Dalarnas Tidning, Sydsvenskan, Mikael Sundling, Norpan, Södermanlands Nyheter,
Mest ingående, och hittills också flest nya perspektiv bidrar Ola Nordebo, Västerbottenskuriren med (läs hela!):
För idépartier är folkrörelsemodellen, med dess nyfikenhet på nya människor och erfarenheter, särskilt viktig. Folkpartiet och centerpartiet kompletterar varandra geografiskt och socialt. Det skapar en misstro, men just kulturkrocken i sig skulle vara en stor vinst. Klarar inte partier att famna olika perspektiv, i respekt och tålamod, då är det illa ställt med folkrörelsemodellen som de ytterst vilar på. Folkpartiet och centerpartiet kan invänta nedgången tjurigt vid varsin kaffetermos, eller stirra statistiken i vitögat och ge folkrörelsetanken en gemensam liberal chans. De borde välja det senare.
FP och C går historiskt väldigt dåligt ihop. De lockar väljare från diametralt motsatta väljarskikt (FP = akademisk, vänstervriden medelklass och C konservativ landsortsbefolkning) och har vitt skilda rötter. Det skulle förvåna mig om vi inte ser någon sorts förändring i C (i riktning bort ifrån urban liberalism) i samband med att Maud Olofsson försvinner som partiledare. På lokal nivå har det som jag förstått det hela redan bildats olika fraktioner.
SvaraRadera