Självmål att stämpla Sverigedemokraterna

Idag skriver jag på Sourze om debatten med och om Sverigedemokraterna. Anledningen till temavalet var ett e-mail jag fick från initiativtagaren till www.sverigedemokraterna.de. Domänvalet är underligt, men bitarna faller sakta på plats när man går in på sidan. En rent ut sagt löjlig menylayout och typsnitt som ska föra tankarna till Nazityskland är kontentan av det visuella budskapet.

Skaparna skjuter sig i båda fötterna redan innan de öppnat munnen:

"I början av den här månaden lanserades sajten sverigedemokraterna.de, en sida som säger sig ta upp kampen, på internet, mot Sverigedemokraterna. Men vad den i själva verket visar är att SD:s i särklass bästa valarbetare inte är partiets egna sympatisörer, snarare är det dess motståndare som är det.

Internetsidan sverigedemokraterna.de är ännu ett av otaliga initiativ som vill "bevisa" att Sverigedemokraterna har fel. Men vad är det egentligen de har fel i? Jag tycker deras politik är värdelös, men det tycker jag om Vänsterpartiets politik också. Men just Sverigedemokraterna har tydligen fel - de tycker inte fel, de har fel. Sverigedemokraterna anklagas för att stödja högerextremism i Europa, men det faktum att Vänsterpartiet skänker svenska skattepengar till vänsterextremister verkar inte uppröra särskilt många.

Och man har inte bara bestämt att Sverigedemokraterna har fel, man har även bestämt att de är rasister. För ungefär en vecka sedan publicerade Sifo sin senaste väljarundersökning - och Sverigedemokraterna fick 3,8 procent. Fyra procent av svenska folket är inte rasister, och även om så hade varit fallet, tror någon att man blir mindre benägen att rösta på ett visst parti för att ett relativt enat etablissemang kallar en för rasist? Rasiststämpeln är uttjatad, ofta felaktig, och tjänar inget som helst syfte.

Detta är ett stort självmål.

Flera hundratusen britter gick med i en Facebookgrupp mot British National Party (BNP), men hur mycket hjälpte det egentligen i valet till Europaparlamentet? Och då ska man komma ihåg att BNP är långt mycket mer extremt än SD, i både åsikter och beteende. Om frekvensen av rasism- och nazismanklagelser hade varit ett mått på hur bra motståndet är mot nationalistiska och främlingsfientliga partier, då borde både SD och BNP vara nere för räkning, eller hur?

Istället blev BNP så stora att BBC kände att man inte kunde ignorera dem, utan var tvungen att bjuda in partiledaren Nick Griffin till programmet "Question Time". Där gjorde Griffin bort sig helt på egen hand. Något man tyvärr inte brukar kunna säga om Jimmie Åkesson, som endast behöver behålla lugnet för att vinna TV-sända debatter i Sverige.

Det märkligaste av allt detta är ändå hur viktigt det verkar vara att påpeka att SD har fel. Kan kritiker inte istället försöka förklara varför de menar att de har rätt? Det är nästan som om SD hade en minoritetsregering och 95 procent av landet befann sig i opposition. Innan SD ens har lanserat sitt valmanifest har man bestämt sig för att de har fel. Och det verkar vara det enda man vill tala om.

En del säger att man i Danmark inte lyckades stänga ut nationalisterna genom att ta debatten med dem, men problemet var inte att man tog debatten i sig, utan att man bara talade om deras åsikter och inte om sina egna. Det bästa sättet att hantera nationalistiska och främlingsfientliga partier är att göra på samma sätt som man vinner val på i största allmänhet; genom att prata om sin egen politik och förklara varför den är bäst givet alla andra alternativ. Ibland behöver man inte krångla till det så mycket."

Mer om Sverigedemokraterna: SvD1, SvD2, SvD3, DN, DN2, AB1, AB2, Exp, Markus Ketolainen, Carina & Stefans, Statarkatten, Ronny Persson, NMPK1, NMPK2, Affärs- och handelsbloggen, Moruti, Guacamole, Politiskt Inkorrekt, Vår stund i Sverige, DKVV, Fredrik Jönsson, Johan Ingerö, Gammelsvensk, Jessica Elert, louise!, Lennart Waara, Bawars Värld!, Fria Tider, SD-kuriren, SD-fakta.